S

Slutet på NolleP firades ordentligt. Phösarbandet "Fullt phös medvetslös" spelade sina sju låtar, varav en av dem sjöng jag. Sjukt kul! Hela publiken sjöng med i den otroligt svåra refrängen! (1-2-3-4-5-6-7-and-8-and-9-10-11-12-13-14-15-16!!) Händer syntes överallt i publiken och de räknade alla med! Sjukt enkelt att få igång en så peppad publik! Sista låten var "Bakom mina solglasögon", omskriven till "Bakom våra solglasögon, kan vi va oss själv..." I slutet av låten stannade alla upp, General Patsy tillät alla nollor att ta av sig sina nollebrickor och alla phösare att ta av sig brillorna. Det gick ett jubel genom kåren! Låten fortsatte med "Utan våra solglasögon..."
Jag gick hem tillsammans med Elli och Sara efter ett, med värkande, trötta fötter.

Gårdagen firades i kärlekens tecken. Sara och Elli hade en förlovningsbjudning. Helt underbart att se! Deras kärlek till varandra lyser genom deras ögon.
När jag fick veta att de hade förlovat sig blev jag så sjukt glad för deras skull. Jag har dock alltid haft en invändning mot att förlova sig tidigt in i ett förhållande, eller att förlova sig utan att veta vad det egentligen betyder. För ett tag sedan var det inne att förlova sig, det var på modet att bära förlovningsring. För de som inte hade någon att förlova sig med kunde enkelt köpa sig en singel-ring att bära.
Men, bara genom att se Sara och Ellinora tillsammans övertygar mig om att deras förhållande, och därmed förlovning, kommer att vara livet ut. De kan inte gifta sig än, så enkelt är det bara. Men Sara är övertygad om att det snart kommer att finnas giftemål även för homosexuella. Och efter att jag fick se ingraveringarna i ringarna är jag övertygad om att jag någon gång i framtiden kommer att få sitta på brudens (!) sida - i det här fallet Saras, känna tårarna rulla nedför kinderna, le och vara allmänt lycklig för att ett av de finaste paren på jorden lovar varandra evig kärlek.

Ofelia

Längesen jag skrev nu, märkte jag precis! Kort summering:

Lördag: After Beach. Dansade tills mina fötter sa tack och adjö. De ville helst lämna kroppen. Men icke, de bar mig hela vägen hem där jag däckade i sängen strax efter två!

Söndag: Pizza på kåren och filmkväll. Såg tre filmer i mysstämning bland alla nollor och phösare. Hemma sent, men skönt att ha en riktig bakisdag!

Måndag: Hockeykväll. Trodde jag var anmäld, men nej. Hejade på folk, hemma tidigt. Collision Course-Mange vann turneringen och därmed guldhjälmen.

Tisdag: Studentfest. Förfest i replokalen med phösarbandet. Fortsatte hemma hos mig. Störningsvakten kom och föste ut alla studenter på loftgången, festen fortsatte vid Kvarters. Kul!

Onsdag: Fråga Olle kom till kåren och föreläste, därefter lekte vi Fråga Olle. Olle är min idol, jag vill ha honom i min släkt. Översatte en halvtimma för utbytesstudenterna. Det var kul! Efter föreläsningen gick jag hem och målade en tavla.

Torsdag: Idag. Ska ner till Bäckis med Drömslemmet för att sola och köpa mat. Sen hem till mig och se film. Mys! Första lediga kvällen för alla!
Minna kommer till Piteå ikväll!


Fredag: Kick Off! Sååå pepp! Ska sjunga Sixteen av Timo med Billie (Fia) om hennes röst håller. Därefter är det årliga "Bakom mina solglasögon" och sedan åker de av! Över en vecka i solglasögon. De är för alltid fastlimmade på näsroten. Vilken sjukt rolig period. Nästan lika kul som att vara nolla. För visst är det någonting speciellt med att vara en Nolla?!

Efter beachen igår hade vi After Beach-fest på kåren. Riktigt kul! Det börjar kännas att nollorna ser upp till en nu. Exempel: Efter att ha dansat i tre timmar konstant satte jag mig i en soffa för att vila mina värkande fötter lite. En nolla rusade redan fram och undrade hur jag mådde. Underbart! Snacka om att bli uppassad! ;)

Lania fotade oss fina phösare igår på stranden på Pite Havsbad. Några smakprover:








Nu: Bad.
Klockan 19: Filmkväll på kåren.

Kärlek. Små röda hjärtan. Överallt.

Minna och David. Ja, vad mer behöver man säga? De tar sig tid. De blev tillsammans under sommaren, efter att ha dejtat ett fåtal gånger precis innan lovet började. Kärlek. Små röda hjärtan. Överallt.

Sara och Elli. Blev tillsammans. Spenderade heela sommaren tillsammans. Skaffade hund. Flyttade ihop i Piteå. Ändrar sitt tidsschema för varandra. Nu: Förlovade. Kärlek. Små röda hjärtan. Överallt.

Jag. Ensam i en lägenhet jag ärvt av min kärlek när han flyttade från mig i Piteå till Stockholm. Har träffat honom en kväll, sovit med honom en natt, spenderade lite tid på morgonen på väg in till stan igen. PÅ MER ÄN SJU VECKOR!!! En livstid, skulle jag snarare säga. Frågan lyder: Kärlek? Små röda hjärtan? Överallt?


Svar: Ja. Ja. Ja.
Tyvärr har jag inte tid till att gråta eller reflektera mer över min situation.

Nu: After Beach. Damn it, försenad igen!

Har precis kommit hem från Röda Festen, som dans och x-change höll i tillsammans. Det var den mest lyckade kvällen - hittills. Efter att ha kämpat heeela dagen med att fixa röda grejer till kåren - vissa mindre än andra, var hela lokalen pyntad i äkta blodröd anda! Findus gjorde ett toppenjobb med ljuset, ALLT var rött!

Just nu känns det som att jag sitter inne med solglasögon. Och jag kan inte ta av dem! Måste nog gå och lägga mig - dags att vila öron och näsrot!

Imorgon ska vi till havsbadet och bubbelpoolhänga!

Saknar alla vänner, alla som jag känner. Men just nu njuter jag bara av tiden - den går alldeles för fort som det redan är!

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH JUST DET !!!!!!
Det kom två små söta tjejer och en liten hund och hälsade på mig idag, oannonserat. Det var...... SARA, ELLI OCH OFELIA!!!!!!!!!!! De stannar alla tre till jul! Fatta vilken höst!! Jag grät när jag insåg att det var sant. Faan vad jag har saknat brudarna, och no offence Elli, men Sara.. Jääävlar!!


P: Kärlek.

Yes! Gårdagen gick grymt bra! Efter att ha förklarat lite om NolleP för våra utbytesstudenter, delade vi in dem i grupper tillsammans med resten av musikarna. En av dem går ljud, så honom skickade vi iväg till den klassen.
Dagen flöt på bra, nollorna lärde sig att göra honnör för General Patsy osv. Kvällen bestod av mellanstadiedisco på kåren, vilket för min del innebar en rosa tröja och vita hängselbyxor - sjukt snyggt! Nollorna kom på en dans till en mellanstadielåt, i vårt fall Aqua - Barbie Girl. De var otroligt duktiga, men vann tyvärr inte. Vi är dock helt övertygade om att de kom tvåa.
Kvällen avslutades med tryckare på tryckare, helt i stil med mellanstadiedisco. Jag längtade tillbaka till Furulidskolans matsal ett tag...
Idag har jag mest sprungit runt. Hade eftermiddagspasset i Phösarcentralen, vilket innebar Guitar Hero med Johannes, a.k.a. "J", och Andy.
Nu är det grillfest om en halvtimme, Emme kom precis hit.
Sjukt kul:
Imorse vaknade Emme upp och insåg att det låg någon bredvid henne i sängen. Hon noterade det långa håret. Poletten trillade tillslut ner och insåg att det var lilla jag...

Imorgon börjar NolleP. Nollningen för de nya studenterna.
Min status för tillfället: Pirrig, taggad och lite hungrig.
Imorgon ska vi ha fem utbytesstudenter, som vi ska tala till på engelska. Det blir en utmaning, som jag kommer lära mig massor på!

Låt äventyret börja!

I morse satt vi i två timmar och klippte kartong, klistrade på nollelappar och skar till dem. Ett gäng tyckte att det var roligare att göra straffbrickor, därför kan nu nollorna - om de är riktigt busiga - få släpa runt på t.ex. straffstring, straffskägg, straffkeps, straffponcho mm.
Regnet verkar ha kommit för att stanna. Efter att jag gjort några ärenden på stan cyklade jag hem i duggregn. Under den korta tid det tar att cykla hem hann det börja ÖSREGNA så att mina jeans satt fastklibbade i mig. Trött och blöt kom jag hem och insåg att jag hade scannat in fyra tonfiskburkar på ICA - men bara tagit tre!! (Studentliv, studentliv!)

Jag blev attackerad av en gubbe med käpp idag. Funderade ett tag på att anmäla honom. Jag kom cyklandes på trottoaren - jag vill ju inte bli överkörd, såg gubben med käppen komma gåendes mot mig och cyklade ut till kanten. Jag fick balansera för att inte störa hans lilla promenad. När jag är bredvid honom går han till anfall och puttar till mig. Jag hann precis bromsa in lite, och fick i foten som stöd. Han skrek ut att jag skulle cykla på vägen! Jag hade kunnat ramla med cykel och matkasse, rätt ut i gatan om jag inte hade reagerat lika snabbt.
Jag har träffat den första riktigt elaka Pitebon. Alla andra är supertrevliga, men som i alla städer bor det väl en eller ett gäng arga personer. Jag har träffat Piteås.

Nu ska jag fixa det sista på min cape, har köpt vit tygfärg. Ikväll är det möte och genomgång av inmarschen. Vi har fått som vi vill, vi får läsa upp de ryska och finska namnen själva, och träffa dem innan de ska till sina respektive utbildningar. Lovely!

I morse lämnade jag och min kära granne Tobias Ankars för att hämta min underbara bokhylla. Det visade sig att hyllan var större än jag tänkt mig. Vi åkte ut på jakt efter en släpkärra. När vi var nöjda med vårt byte åkte vi tillbaka till Kupan. När vi var redo att åka igen började det självklart att regna. En orolig Sanna och en rallykörande Totte åkte med ilfart hem igen. Bokhyllan var fortfarande frisk när vi kom hem, tur var väl det!
Resten av dagen öste regnet ner.
Roland kom och satte upp två hyllor, en handdukshållare, krokar och en toarullehållare i badrummet. (Jag får lov att säga badrum, eftersom det är ett badkar där!) Han tog sig en titt - det var nog mer som ett ögonblick - på min badkarskran, och lovade att beställa en sprillans ny till mig. Woho! Han hjälpte mig även att sätta upp en tavla - av nio - och bad mig köpa tavelkrokar, så ska han komma tillbaka. Han sa att jag skulle ring när jag hade köpt mina hyllplan med. DrömBovärd.

Somnade på eftermiddagen, efter att ha sett på OS och torkat tårarna när Sanna stupade. Innan kvällen möte tog jag ett långt och varmt skumbad, med tända ljus i hela badrummet. Sjukt mysigt, trots att det saknades någon.

På vårt möte i aulan skulle vi lära oss inmarschen. Det gick inte så bra. Eller jo, marschen gick fint för oss phösare, det var värre för överphösarna - som trots allt varit med minst ett år tidigare! Upplägget är kanske inte det bästa, eftersom det inte finns EN ledare - det är snarare 11. Det vill säga 11 olika åsikter, 11 olika viljor, 11 olika röster som vill göra sig hörda. Tjat, tjat, tjat innan vi kom fram till någonting. Men jag antar att det blir bra i slutändan. Är bara lite arg på att jag och Fia inte har någon som helst aning om våra uppgifter under NolleP. Vi får inte längre läsa upp utbytesstudenterna som vi ska ha i aulan, utan har fått ett specialuppdrag - vi ska hålla General Patsys cape när hon lämnar aulan. Jag har verkligen ingenting emot Patsy, men jag börjar tvivla på att jag ens behövs under nollningen, och då gör jag ungefär mest av alla phösare. Två gånger har jag fått städa kvarters sedan hela jippot har dragit igång, alla andra slår ner blickarna i marken så fort frågan kommer upp. Så sjukt barnsligt!

Okej, nu har lite av mina tankar fått komma ut, alla andra fick Patrik rätt i örat efter mötet förut. Stackarn. Han hade i alla fall en kanondag på jobbet, och tur är väl det! Nu håller jag bara tummarna för att han kommer upp till Kick Offen - men jag vet, jag vet, jag ska verkligen inte hoppas. Då blir jag bara ledsen. Och börjar svammla. Som nu...

Första dagen jag kom till Piteå träffade jag Minna. Endast Minna. Inte en jävel till!
Idag har de flesta människorna inför NolleP anlänt: Carls, Bonne, Tottie... Underbara människor hur som helst!

Alldeles, alldeles strax ska Patrik ringa. Bara andra gången idag. Eller nej, tredje.. Hur som helst är det lika pirrigt fortfarande, trots att vi båda har MASSVIS going on in our heads! (Måste börja komma in i det engelskspråkiga tänket, så att inte mina utbytesstudenter - nej, x-change students - känner sig försummade!)

Idag kom vi fram till att vårt långdistansförhållande INTE kommer att pågå under en sisådär 5-10 år frammåt. Det känns med ens mycket bättre! Detta efter att vi (jag) jämförde vårt förhållande med Minna och Davids - som varit tillsammans sen i somras!

Sommaren i Piteå varar hur som helst ett bra tag framöver. Det finfina vädret verkar vara JUST NU och alla är glada och spralliga och laddade inför vad som komma skall. Alltså NolleP, om någon missat det..?

Just det, anledningen till varför jag har lösenordsskyddat min blogg är för att inga äckliga små fisnollor ska se mina bilder. Men eftersom du visst redan har hittat hit behöver jag nog inte ange användarnamn och lösenord!

Nu ringer min drömkille.

Idag har vi gjort våra caper. Det blev väl sådär. Nästa år ska jag köpa tyg som man klistar fast... I år sprayade vi. Kladdigt!

Är nog inte helt klar med den.. Får se hur Fias blev, hon har tydligen gjort sönder, sprättat och omorganiserat sin...

Igår var det phösarmöte och galej! Schemat är fastslaget för dagarna innan NolleP börjar, och det visade sig att jag verkar ha mer tid över de här dagarna än vad jag räknat med! Dvs. tid till att inreda drömlägenheten! Det har gått väldigt bra hittills, jag och Minna har varit riktigt aktiva de här dagarna som jag har varit uppe! Alla grejer är uppackade ur sina påsar och lådor, det är ommöblerat och "nyrenoverat". Min vita bänk har fått första omgången med färg som snälla Crister hjälpte mig med, och den ska få sitt sista smörj senare idag. Kupan.. ja, Kupan är ju trots allt Kupan. Världens bästa second hand! Jag köpte mig den fina läderfåtöljen - som jag just nu sitter i - där + en matvagn omgjord till ett nattduksbord + en termometer för 190 kronor. Mitt senaste fynd ska Tottie hjälpa mig att hämta på måndag, en bokhylla. Den kostade 150 kronor, värd varenda krona! Därefter ska jag bara köpa till några hyllor, sedan känner jag mig ganska färdig!

Igår var jag, Emme och Minna på loppis nere i Badhusparken. Jag hittade tre ramar, fyra ABBA-LP-skivor, en mortel och en........ TOALETTSITS! Det är den coolaste - blå genomskinlig med snäckor och delfiner i. Mmm, min pimpade toa! Den matchar med mina blåa handdukar som ska hänga på min nya handdukstork. Shit, vad fint det kommer bli!

Nu ska vi snart cykla till ÖB för att inhandla grejer till våra caper - jag (Säni), Emme (Zlemno), Fia (Skrutten/Mini) och Jenny (General Patsy).

Det pirrar i hela kroppen, jag har NolleP-blodkroppar i mitt blod!

Glömde att jag inte skrivit på ett tag..

I tisdags när jag kom till centralen fanns det ingen Patrik där och mötte mig, så jag fick lasta av alla mina väskor och lådor från tåget själv. Helt slutkörd och så varm och röd som bara jag kan bli började jag dra min packning mot utgångarna. Då kom världens finaste pojke springandes mot mig. Patrik. Det blev en liten stunds kramande och pussande, för att försöka ta igen så mycket som möjligt av de här sex veckorna utan varandra. Underbart att få känna hans kropp som pressades mot min igen.
Vi la in väskorna i förvaringsboxar och tog sedan t-banan till Slussen, och vidare med Roslagsbanan till Fisksätra. Väl hemma i lägenheten kom vi fram till att det inte fanns tillräckligt med mat, så för att jag inte skulle svimma av tog vi en kort promenad till ICA och handlade. Hemma lagade Putte mat och jag såg på. Det är så det ska vara. Tonfiskpasta med soltorkade tomater hamnade i våra magar. Mums! Under middagen som intogs i vardagsrummet fick jag syn på ett Nintendo och Mario Cart i TV-rummet. Jag utmanade Patrik, som kaxigt trodde att han skulle klå mig. Så blev det inte. Efter två banor avklarade var Patrik nära på att ge upp. Efter den tredje banan surade han ihop totalt, tills jag lite anklagande tyckte att han skulle skärpa sig. Efter den fjärde banan hamnade jag på första plats på prispallen. Patrik var inte ens med. Det blev ingen revansch, antar att Putte insåg att jag var för bra för honom och att han mött sin övermänniska. Synd för honom!
Resten av kvällen spenderades i varandras armar, som om vi aldrig skulle ses igen.

... Piteå, som inte luktade jättemycket Kappa när jag anlände, och som fortfarande luktade sommar.
... Minna, som hjälpte mig göra i ordning hela min lägenhet, som fixade skjuts från Kupan med alla mina nyinköpta möbler, som hjälpte mig att tapetsera massa saker och som hällde upp mer vin när glasen var tomma.
... Emmelie, som precis har kommit hit.
... Lägenhet, som jag trivs i som sjutton, och som - faktiskt - inte påminner mig allt för mycket om Patrik.
... Patrik, som utan att säga någonting visade att han saknar mig. Igår pratade vi i telefon fem gånger...
... Roland, som ska hjälpa mig att sätta upp mina badrumshyllor.
... Christer, som jag får låna en slipmaskin av.


... Vänner. Vad skulle jag göra utan er?

Jag skakar lite lätt i kroppen. Magen är orolig. Jag känner ingen hunger, även om jag har dukat upp ett berg av delikatesser framför mig. Jag är trött och seg i huvudet, men jag kan inte sova. Anledningen: Patrik.
Fy faan vad töntig jag är. Men det är så jag funkar. Fast ibland värre. Om jag är riktigt nervös inför någonting, till exempel körkortsteorin, kan jag inte äta på hela morgonen. Gör jag det kommer maten upp lika fort igen. Men idag kan jag äta. Jag är bara lite nervös. Tänk om jag inte känner igen honom? Haha, jag går bara förbi.. Eller tänk om...? Nej, jag ska inte ens tänka. Jag åker dit och njuter så det knakar i hela kroppen.. Eller nåt..
Det känns fortfarande inte helt okej att lämna tjejerna än. Typiskt. Jag som har längtat upp de sista två veckorna!

Usch, det regnar. Jag öppnade fönstret till Sniffens rum, eftersom det luktar gamla fotbollsstrumor här. Då börjar det ösregna. Det får bli ett paraply på vägen!

Istället för att komma in till Göteborgs central en halvtimme innan tåget går, tyckte mor min att det var bättre att gardera sig. Därför kommer jag in en och en halv timma innan tåget går till Stockholm. Men det gör inte så mycket, jag har fått syn på en tröja jag vill köpa ändå.. Lite sista-minuten-shopping!

Imorgon ska jag hem till Emme! Underbara, underbara Emmelie! Synd bara att Slampie inte var i trakterna, annars hade hon nog också kommit dit.. Men det ska bli hur bra som helst att träffa henne igen, det är jobbigt att ha två långdistansförhållanden samtidigt!

Nu: Äta upp min frukost!
Bästa på länge: Kunna säga till Patrik att "vi ses imorgon". Jag kunde inte sluta le efter det!

Usch, jag vaknade upp från en stressig dröm. Jag skulle till jobbet för min sista dag. Under morgonen och förmiddagen hade jag mest degat framför tv:n. När jag skulle laga mig lite lunch hade klockan hunnit bli 15:20, vilket är tjugo minuter efter det att jag började! Jag blev panikslagen, ringde till Madde som var KL, och därefter förändrades klockan hela tiden. Nu var klockan plötsligt två timmar tidigare, men Madde sa att jag var två timmar sen till jobbet, och att jag inte alls skulle vara KL. Panik, panik. Jag skulle med bussen, som redan hade gått och bla bla bla..
Jag vaknade upp superstressad när klockan ringde... Med känslan av att jag nog faktiskt inte vill lämna Kungsbacka riktigt än! I lördags hade en av mina tjejer STORA pojkvänsproblem, och igår fick jag reda på att en annan av tjejerna gjort slut med sin kille efter ett förhållande på över två år. Det känns inte riktigt som att jag kan lämna dem nu, men samtidigt vill jag ju bara åka norr ut. Fan vad jobbigt! Den sista tjejen och jag har inte hunnit träffas på över en vecka, och vi ska inte göra det heller - om hon inte vill att jag sover över där i natt. Då hinner jag inte säga hej då till familjen, men det är det värt. Jag gör allt för henne.


Nu ska jag packa min sista väska, sedan är det jobbet för en sista stängning. Därefter är det sova - hemma eller hos henne - och farväl Kungsbacka/Göteborg under tisdagen!

Håret blev bra, nästan för bra för att ha gjort det hemma. Eftersom jag har solblekta slingor - som bara mitt hår kan göra av sig självt - har jag fortfarande kvar några ljusare partier. De röda slingorna är inte speciellt utstickande, utan mer där för att få lite liv i håret. Jaa, jag säger då det - min mamma var nog hårfrisörska i sitt förra liv. Om inte annat kommer hon med all säkerhet bli det i nästa!

Bild kommer lite senare...

Igår var det 20-årskalas hos Åsa. Det var riktigt trevligt, och faktiskt kul ute på Mingel sedan - utan att vara allt för full!
Träffade på Sniff som var där med resten av A-laget, och vi dansade, shottade och drack öl innan jag fick "Gå och leta upp dina vänner nu!" i nyllet. Men det var trevligt! Hann aldrig dansa bugg med Horrik dock, trots att vi hotade med att dumpa Staffan och dra ut på dansgolvet själva... Träffade massor av vänner, och kommentarerna sögs in från alla håll och kanter: "Vad vacker du är", "Fan va much", "Det strålar om dig".... Det är inte alla dagar man får höra det!

Två dagar kvar på jobbet, två dagar kvar att sega sig igenom innan jag åker härifrån. Mitt älskade Kungsbacka och Göteborg. Till mitt älskade Piteå.
... Och Patrik med, ja.. Höll nästan på att glömma! ;)

Det är konstigt hur man kan sakna en stad så. Men det känns bra, för då vet jag att det är rätt. Piteå för alltid i mitt hjärta.

Minna kanske inte är i vår mysstad för att möta upp mig när jag kommer på torsdag, men det gör inte så mycket. Det är ju i ett gott syfte. :)

Nu sitter jag med hårfärgningsmedel under plast och väntar på att klockan ska bli fem i halv. Då är mitt hår lika blont som Blondin-Bellas.. NOT! Det ska bli roasted chesnut av hela paketet, förutom några slingor fram till som ska bli röda. Om allt går som det ska. Mamma hjälper till, eftersom mormor var så ängslig. Och morfar grymtade bara när jag berättade om de röda slingorna...
Som ni kanske förstår har jag spenderat ännu en natt på Kalle Anka-kudden. Fest hos Elina igår, ca 25 pers. Riktigt lyckat! Jag träffade ett litet gäng som var barndomsvänner till Alex i Piteå, eller ja, Torslanda.. Halva gänget satt inomhus och pratade, vi berättade spökhistorier och talade om livets problem. Mest kärlek. Som vanligt..Och dansade även lite. Andra halvan av gänget gjorde allt för att stå ut med myggen på utsidan. De satt under ett partytält, spelade gitarr och sjöng. Där spenderade även jag lite tid.

Var hemma hos mormor och morfar vid tre-tiden, vilket var alldeles lagom för mig.. Var dock ensam om att gå så "tidigt".. Träffade massor av nya vänner, vilket känns riktigt bra. Det är ju inte så att jag har tröttnat på mina gamla, långt ifrån! Men när man är van vid att lära känna minst ett nytt ansikte i veckan, så känns det skönt att fortsätta med det! Jag har lärt känna massor av människor denna sommaren, har jag kommit på. Vissa har jag kommit närmre än andra, men så är det ju alltid.

Nej, nu svammlar jag bara. Det är nog hårfärgens starka avdunster under huvan som gör min snurr skallig. Eller var det tvärt om?

I måndags hade Lerkils IF sin första seriematch efter sommaruppehållet. De mötte Skrea, tabelltrean. Lerkil ligger, med andnöd, precis ovanför strecket..

Ett snabbt matchreferat: Lerkil låg under med 1-0 efter en supersnyggt slagen frispark. Addi hade gjort en grym match dittills. Han fick en frilägesutvisning, och Skrea fick en straff. Som de satte. Jag ville ta lilla Addi i mina armar och gunga honom som ett litet barn. Jag ville låta honom gråta ut i min famn och stryka honom över håret och säga att allt skulle bli bra. Det var ju inte hans fel att det hade regnat under hela dagen så att alla föll som små rådjur på hal is. Tillbaka till matchen: Lerkil låg nu under med 2-0 och lyckades hålla det så framt till halvtidsvilan. Sanna bråkade med två bönner som satt och kommenterade massa konstiga saker. (De ville bland annat att en av Lerkilsspelarna skulle få rött kort för att han höll i bollen för länge. INTE ok.) Lerkil bytte lite platser och spelare. Staffan gick ner från vänstermittfältare till högerback. Han gjorde ett grymt jobb. De första tjugo minuterna pressade Lerkil och Rosen slog ett inlägg som gick in i mål. Skrea fick in ett mål och matchen vände igen. 3-1. Ytterligare ett mål gick in bakom Lerkils målvakt. Staffan byttes ut. Anledning: Tränarna ville inte att han skulle få "ett till" gult kort, så att han skulle åka ut. Staffan hade inte fått något kort under hela matchen.
Adam Signal kom in på Staffans plats. Han har varit lite skadad sedan tidigare, och kunde därför endast spela forward eller vänsterback för att inte slita upp skadan igen. Tränaren hade sagt till honom att han skulle in som forward när han värmde upp. Precis när han klev på planen ropade tränaren att han skulle in på högerbacken. Adam blev förbannad. Efter en minut hade han ett gult kort. Efter tre var han utvisad. Heja Lerkil!

Matchen slutade 6-1.
Jag fick lov att krama Addi lite. I bilen hem pratade vi endast fotboll. Jag blev illamående av de kringelikrokiga vägarna. Härlig start på veckan!

Jag har bokat biljetter nu! 12 augusti - Åsas födelsedag - åker jag X 2000 från Göteborg till Stockholm. Till kärleken. 15 timmar senare börjar Patrik jobba igen, och jag åker antagligen ut till Emme. 18:12 lämnar jag the capital för Pite-yo. Jag har bokat liggvagn. Mmm.

Bästa av allt: Jag tror att jag orkar hålla ut i en vecka till.

Helgen på Käringön var jättemysig! Vi tog det lugnt, tjötade, drack lite vin, badade och spelade kort. Underbart. Huset var sjukt fint, låg precis vid havet, fem sovrum, fint kök. Helt nyrenoverat, men samtidigt bebott.

Ikväll ska jag ta med Anna på en spaningstur i 90 minuter. Vi ska åka med la familla de Längvik ner till Skene där Lerkils herrar spelar sin första match sedan uppehållet. Vi hoppas på läktare med tak - det har regnat hela dagen - och snygga killar! (Titta, bara titta!)

Orkar egentligen inte slänga upp foton, men det känns som att jag har tappat lite i bloggväg. Här kommer en uppdatering från de senaste veckorna:


Slottskogen med Minna

En dag med Anna


Lunch på Paprika med Amelie


Helg med Zanna, Nenne, Åsa, Linda och Nova på Käringön.

Jag höll på att glömma det viktigaste. OM jag får ledigt och OM det passar med tåg får jag träffa Patrik redan på tisdag vecka 33. Jag älskar härmed livet igen. Tidigare var det bara mer än bra..

Som du kanske har förstått
Jag är hos dig igen
Jag försvann ett tag på vägen
Men jag saknade dina sinnen

Det har varit tungt och grått
Jag är frusen än
När livet sköljde bort oss och vi
glömde våra minnen

Och som du kanske redan vet
Jag är oslagbar
Jag far hellre framåt mot min vilja
än jag vänder

Du är sval sen blir du het
Du har känslorna kvar
Dom här väggarna rasar och jag
undrar vad som händer

Du har dina moln
Och jag kan inte skingra dom
Kan inte låta dom va´
Jag har mina ord
Som du sa

Som du kanske redan hört
Jag blir aldrig klar
Du sluter dina ådror om du
sätter dig och väntar

Som du redan har berört
Här är glimmande dar
Välsignade december står för dörr´n
och livet längtar

Som du kanske redan sett
Första snö´n kom inatt
Nu flyttar vi med fåglarna som
trotsar Atlanten

Har du hittat rätt?
Kan du höra ditt skratt?
Kan du leva vid en brant med ena
foten över kanten?

Vi vinner ingen tid
Och vi får inte vänja oss för då är
allting förstört
Jag är hos dig igen
Som du kanske redan hört

Snabb snabb snabb uppdatering. Måste hinna äta och duscha och packa innan jag åker till Käringön med tjejerna klockan 19..

Vad har hänt sen sist? Inte mycket.
Jag låg på balkongen häromdan. Det kom ett samtal hem. Dolt nummer. Trodde att det var jobbet. Det var det inte.

S=Sanna, B=Busringare med tillgjord Boråsdialekt
S: Hej, det är Sanna. (Inget svar) Hallå..?
B:Hallå. Jag ringer från en bondgård i Borås.
S: Eh, jaha..?
B: Jo, jag undrar om du skulle vilja ha en koo?
S: Ja, men en ko! Absolut, varför inte?
B: Eh.. Jaha.. Hur stor ska den vara då?
S: Tjaa, har du någon som är en och sjuttio?!
B: Jo, men visst. (Fniss) Det blir 3000 kronor. (Klick)

Jag hoppas för min mors skull att jag inte är skyldig någon bonde 3000 kronor, och att det inte står en ko på verandan när jag kommer hem från jobbet framöver. Mamma som inte ens vill ha en katt..

För några dagar sedan gjorde Rickard på jobbet min dag. Han skulle lämna en pall med snus som hade kommit. Dessa låser vi in på kassakontoret. Där är det ett tyst larm som går om man inte larmar av. Han larmade inte av. Polisen kom och kollade så att det inte var något gisslandrama. Sen gick de och handlade. Jag skrattade.
Idag låste jag in Lollo på kassakontoret. Hon märkte inte att jag hade larmat på. Hon öppnade dörren. Polisen kom.

(Tur att falska larm inte dras på lönen. Då skulle jag gråta.)