S

Glömde att jag inte skrivit på ett tag..

I tisdags när jag kom till centralen fanns det ingen Patrik där och mötte mig, så jag fick lasta av alla mina väskor och lådor från tåget själv. Helt slutkörd och så varm och röd som bara jag kan bli började jag dra min packning mot utgångarna. Då kom världens finaste pojke springandes mot mig. Patrik. Det blev en liten stunds kramande och pussande, för att försöka ta igen så mycket som möjligt av de här sex veckorna utan varandra. Underbart att få känna hans kropp som pressades mot min igen.
Vi la in väskorna i förvaringsboxar och tog sedan t-banan till Slussen, och vidare med Roslagsbanan till Fisksätra. Väl hemma i lägenheten kom vi fram till att det inte fanns tillräckligt med mat, så för att jag inte skulle svimma av tog vi en kort promenad till ICA och handlade. Hemma lagade Putte mat och jag såg på. Det är så det ska vara. Tonfiskpasta med soltorkade tomater hamnade i våra magar. Mums! Under middagen som intogs i vardagsrummet fick jag syn på ett Nintendo och Mario Cart i TV-rummet. Jag utmanade Patrik, som kaxigt trodde att han skulle klå mig. Så blev det inte. Efter två banor avklarade var Patrik nära på att ge upp. Efter den tredje banan surade han ihop totalt, tills jag lite anklagande tyckte att han skulle skärpa sig. Efter den fjärde banan hamnade jag på första plats på prispallen. Patrik var inte ens med. Det blev ingen revansch, antar att Putte insåg att jag var för bra för honom och att han mött sin övermänniska. Synd för honom!
Resten av kvällen spenderades i varandras armar, som om vi aldrig skulle ses igen.