Vill, men ändå inte.

Usch, jag vaknade upp från en stressig dröm. Jag skulle till jobbet för min sista dag. Under morgonen och förmiddagen hade jag mest degat framför tv:n. När jag skulle laga mig lite lunch hade klockan hunnit bli 15:20, vilket är tjugo minuter efter det att jag började! Jag blev panikslagen, ringde till Madde som var KL, och därefter förändrades klockan hela tiden. Nu var klockan plötsligt två timmar tidigare, men Madde sa att jag var två timmar sen till jobbet, och att jag inte alls skulle vara KL. Panik, panik. Jag skulle med bussen, som redan hade gått och bla bla bla..
Jag vaknade upp superstressad när klockan ringde... Med känslan av att jag nog faktiskt inte vill lämna Kungsbacka riktigt än! I lördags hade en av mina tjejer STORA pojkvänsproblem, och igår fick jag reda på att en annan av tjejerna gjort slut med sin kille efter ett förhållande på över två år. Det känns inte riktigt som att jag kan lämna dem nu, men samtidigt vill jag ju bara åka norr ut. Fan vad jobbigt! Den sista tjejen och jag har inte hunnit träffas på över en vecka, och vi ska inte göra det heller - om hon inte vill att jag sover över där i natt. Då hinner jag inte säga hej då till familjen, men det är det värt. Jag gör allt för henne.


Nu ska jag packa min sista väska, sedan är det jobbet för en sista stängning. Därefter är det sova - hemma eller hos henne - och farväl Kungsbacka/Göteborg under tisdagen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0