Jag lovade, men...
Jag lovade mig själv och P att jag skulle somna så fort jag bara kunde! Nu har jag försökt i en timme - utan (som ni kanske märker) resultat! Svordom!!
Jag har världens bästa pojkvän. Jag vet, jag har sagt det förut - han är bäst. Bla bla, jävla tjôt tänker ni, men helt ärligt:
* Han får mig att må bra.
* Han gör mig glad, sådär så man kan helt plötsligt börja le som en tok för någonting man kommer på att han sa.
* Han stöttar mig otroligt mycket.
* Han talar mig ur situationer och idéer som kanske inte alltid är de bästa för mig.
* Han kan skämta om allvarliga saker.
* Han kan prata allvar om allvarliga saker.
* Han står stadigt kvar på marken när jag lättar.
* Han lyssnar tålmodigt på allt jag har att säga, detta inkluderar även tjejsnack och fjanterier.
* Han säger ifrån om någonting är fel.
* Han försöker.
* Han gillar Ben n' Jerry's.
Listan kan göras oändligt lång. Men bäst av allt:
* Han är min man.
Värst av allt:
- Om förhållandet går i kras är jag den som förstört det. Till 100%. Det känns sådär..
Upp med hakan hjärtat. I det fjantläge du befinner dig nu ska du inte fundera på ett eventuellt framtida uppbrott.
OCH, du kan aldrig säga att något är enbart ditt fel. It takes two to tango you know.
Ses snart gull.
hej sanna :)
skönt att läsa (inte höra) att livet rullar på bra däruppe i pite. jag själv läser inte det jag borde (än) men kanske jag lyckas börja imorrn. har heller inte ringt amelia och för några veckor sen lämnade jag mobilen på bussen och har väl sen dess lyckats samla på mig tio nummer kanske, och ditt är inte ett av dom.. du kan väl ringa eller nåt så får jag det på köpet alt skicka det i ett mejl. ha en underbar helg i sthlm som jag vet att du kommer få. puss åkrääm!
p.s. jag har köpt en soffa, vuxet värre. kom hit och provsitt så fort du kan. ledset att veta att du förmodligen inte är här på invigningen nästa lördag..
