All by my self...
Det låter om fönsterrutan. Regn. Mitt i maj, som fortfarande rusar iväg. Och nu har precis ännu en dag påbörjats. Ännu en dag går i Piteå, en dag mindre kvar till tentor och inlämningar, en dag mindre kvar till hemgång, en dag mindre med Patrik. Han är inte ens här. Han sitter på ett tåg och intar alkoholhaltig dryck för att hålla modet och livet uppe. Det låter som en plan. Ibland önskar jag att man kunde vara full jämt. Tänk vad mycket enklare livet hade varit då, på ett sätt. Alla bekymmer försvinner. Allt tvivel. Man lever bara i nuet, med ett enda mål: Att ha den roligaste kvällen i sitt liv.
Allt som oftast vaknar man istället upp dagen efter med en bubblande mage, slö blick, värkande kropp och med blåmärken på de knepigaste ställen. Hade man så roligt under föregående kväll egentligen? Och vart kom det där blåmärket från?
Nej, jag tror inte man kan vara full jämt. Alltså, det är klart att det går, det finns det starka bevis på. Men för att hålla sig fast vid verkligheten och den oftast underlättande vardagen där allt flyter på, gäller det att hålla sig någorlunda nykter. Speciellt som student, där den ena festen efter den andra lockar. Under början av maj månad har jag hört ett antal personer säga att de ska ha en vit månad, en månad där de äntligen ska ta det lite lugnt. Innan de kommer på att det finns måste-gå-på-fester ungefär varje helgdag månaden ut, vill säga.
Anledningen till den sena sänggången, när skolan börjar tidigt imorgon, är att min snart nyblivna granne under min snart nyblivna lägenhet spelar dunka-dunka. Det är inte första gången. Tyvärr. Kära Mira bor vägg i vägg med honom. Han lyssnar inte på vad hon säger. Han spelar dunka-dunka ändå. Jag har inte vetat vem han var fram tills i fredags natt när jag och P kom hem från Max. Jag klappade hans katt som han höll i famnen. Sedan gick han in till sig.
Det blev tyst ett tag. Men nu är klockan över tolv, vilket för normala personer betyder att man ska dämpa sig. Troligtvis har den här killen läst fel. En dag - vacker eller ej - ska jag förklara skillnaden mellan att dämpa och att dunka för honom. Men inte nu. Inte i kväll. Ikväll ska jag släcka lampan, krypa ner i sängen och sniffa på Patriks kuddar.
God natt.
Allt som oftast vaknar man istället upp dagen efter med en bubblande mage, slö blick, värkande kropp och med blåmärken på de knepigaste ställen. Hade man så roligt under föregående kväll egentligen? Och vart kom det där blåmärket från?
Nej, jag tror inte man kan vara full jämt. Alltså, det är klart att det går, det finns det starka bevis på. Men för att hålla sig fast vid verkligheten och den oftast underlättande vardagen där allt flyter på, gäller det att hålla sig någorlunda nykter. Speciellt som student, där den ena festen efter den andra lockar. Under början av maj månad har jag hört ett antal personer säga att de ska ha en vit månad, en månad där de äntligen ska ta det lite lugnt. Innan de kommer på att det finns måste-gå-på-fester ungefär varje helgdag månaden ut, vill säga.
Anledningen till den sena sänggången, när skolan börjar tidigt imorgon, är att min snart nyblivna granne under min snart nyblivna lägenhet spelar dunka-dunka. Det är inte första gången. Tyvärr. Kära Mira bor vägg i vägg med honom. Han lyssnar inte på vad hon säger. Han spelar dunka-dunka ändå. Jag har inte vetat vem han var fram tills i fredags natt när jag och P kom hem från Max. Jag klappade hans katt som han höll i famnen. Sedan gick han in till sig.
Det blev tyst ett tag. Men nu är klockan över tolv, vilket för normala personer betyder att man ska dämpa sig. Troligtvis har den här killen läst fel. En dag - vacker eller ej - ska jag förklara skillnaden mellan att dämpa och att dunka för honom. Men inte nu. Inte i kväll. Ikväll ska jag släcka lampan, krypa ner i sängen och sniffa på Patriks kuddar.
God natt.
Kommentarer
Postat av: Anonym
ett ord: STÖRNINGSJOUREN!
Trackback
