Gävle
Helgen hos Patrik kan sammanfattas med ett ord: Myspys!
Började med att mamma Sjödin (omgift) hämtade mig på Gävle Bro, och vidare till Max för att hämta upp en lök- och hamburgareluktande Putte. Vi fick med oss madrasser, kuddar och en nacho-corn-paj. Väl hemkomna till syster Lindas lägenhet - sjukt stor och fin - gjorde vi oss lite fräscha och gick till ICA för att inhandla lite dricka och popcorn. I lägenheten igen hade vi en myskväll med massa god mat, dricka, film och kroppskontakt som två magneter som aldrig riktigt ville släppa varandra.
Lördagen började med att jag träffade Linda - i lägenheten! Hon jobbade kvällen innan, så vi hann aldrig ses innan hon kom hem. Patrik försökte planera dagen efter bästa förmåga - kanske inte den starkaste sidan hos herr Eriksson. Vi gjorde oss stadsfina och cyklade ner till Gävle centrum, där småshopping, ihopstötning med en av Patriks trevligare kompisar, sushismakning och ösregn tog upp större delen av lunchtiden. Vi cyklade hem medan dropparna fortfarande planerade sig på våra kläder. Ombyte och nytt smink - för min del - innan middag hos familjen Sjödin intogs. Pasta med kräftsås - jo, jag tackar! (Börjar förstå nu varifrån Patriks "att laga soppa på spik" kommer. Gourmetkocken!) Fick skjuts ner till "Nisse", där en förfest med - hör och häpna - mer sociala och mognare människor än Gävles "aaaaaah - tjejbaciller-killar" deltog. Mycket trevligt. Kvällen urartade när Säni fick i sig lite mycket alkohol, och slutade med djupt samtal i en park, "jag-var-full-men-förlåt"-händelser, Max och en minst sagt... intressant... promenad hem på säkerligen en timme eller mer!
Söndagen: Vaknade med illamående och ångest i drivor. Patrik tog hand om sin kära bakfulla flickvän som om han aldrig gjort någonting annat OCH han tyckte synd om henne! Ha ha ha, alla avundsjuka människor där ute - min pojkvän har ännu en gång besvisat hur man ska uppföra sig! (Sånt vill vi se mer av!) Medan jag låg och kved mig - och kelade med Lindas katter Göte och Annelie - fixade P frulle bestående av yoghurt, chokladglass och pizza. Poäng: 10/10.
Linda hämtade upp oss kring halv fem, färden gick till Västerås. Eller rättare sagt en mil utanför Västerås, på en helt underbart ljuvlig gård där syskonens fader bor. Vi fick middag, kaffe, fikabröd och tårta - bakad av den mest självklara sjuåringen jag träffat.
Måndag, sista dagen innan hemfärd. Jag färgade en del av Lindas hår rött, vilket blev riktigt bra om jag får säga det själv! (Kanske inte det svåraste, men det verkar - och jag hoppas verkligen det - som att det kommer att hålla i mer än fyra dagar, som tidigare färgningar tydligen gjort i Lindas hår.) Vi körde fröken L till hennes jobb i Sandviken, och passade på att se "stan". Storlek: MINDRE än Piteå. Det gick ganska fort. Hem och myste lite innan vi åkte tillbaka till Sandviken, mötte upp David Thörnqvist med broder för att käka pizza på Tony's. Malin slöt upp efter ett tag, och vi hann prata en stund innan kvällens - och hela dagens - stora höjdpunkt började: SEX AND THE CITY - THE MOVIE! Den var, enligt mig, helt underbar. Tanken på att detta är det absolut sista vi kommer att få se ur denna underbara, minnesfulla tv-serie gav mig små tårar i ögonen. Under två och en halv timme tjöt jag av skratt (som resten av salongen, förutom Patrik som hellre lyssnade på vad biobesökarna diskuterade än vad som visades på duken...), höll jag hårt i mina tårar för att de inte skulle ta vägen om mina kinder, och allt däremellan. Känslorna gick upp och ner som Lisebergståget, vilket smittade av sig någon timme efter det att filmen var slut. Det var en tyst resa ut till Sandviken (tredje gången den dagen) för att hämta Linda, med blandade känslor och tankar från mitt håll. Jag ville inte åka söder ut.
Natten bestod av alldeles för lite sömn för mitt bästa. Somnade gjorde vi runt tvåtiden. Vi vaknade klockan sex exakt samtidigt, somnade om och vaknade prick 10:00 igen.
Tågresan hem gick okej, resan i sig gick fort. Jag kunde inte sova så mycket, men tiden flöt på ändå. Tankarna virrade runt i huvudet, men bestod i huvudsak av avskedet på tågstationen.
- Vi ses snart. (Halvt leende) Säger vi.
- Ja, vi ses snart.
- Det blir lättare så.
- Mmm...
Den sista kramen, känslan av att jag skulle vilja stoppa tiden bara för att få stå kvar så en liten stund till. Släpper långsamt varandra, läppar mot varandra längre än att få kallas en puss. Händer som håller om varandra. Steget från varann. Ett steg till. Armarna räcker inte till. Fingrarna som långsamt glider ur greppet. Släpper taget helt. Ingen kroppskontakt alls. Bara ögonkontakt. De underbara gröna ögonen. Du vinkar. Jag vinkar och kliver på tåget. Du försvinner och är borta. Liksom den där underbara helgen i månadsskiftet juni-juli.
Började med att mamma Sjödin (omgift) hämtade mig på Gävle Bro, och vidare till Max för att hämta upp en lök- och hamburgareluktande Putte. Vi fick med oss madrasser, kuddar och en nacho-corn-paj. Väl hemkomna till syster Lindas lägenhet - sjukt stor och fin - gjorde vi oss lite fräscha och gick till ICA för att inhandla lite dricka och popcorn. I lägenheten igen hade vi en myskväll med massa god mat, dricka, film och kroppskontakt som två magneter som aldrig riktigt ville släppa varandra.
Lördagen började med att jag träffade Linda - i lägenheten! Hon jobbade kvällen innan, så vi hann aldrig ses innan hon kom hem. Patrik försökte planera dagen efter bästa förmåga - kanske inte den starkaste sidan hos herr Eriksson. Vi gjorde oss stadsfina och cyklade ner till Gävle centrum, där småshopping, ihopstötning med en av Patriks trevligare kompisar, sushismakning och ösregn tog upp större delen av lunchtiden. Vi cyklade hem medan dropparna fortfarande planerade sig på våra kläder. Ombyte och nytt smink - för min del - innan middag hos familjen Sjödin intogs. Pasta med kräftsås - jo, jag tackar! (Börjar förstå nu varifrån Patriks "att laga soppa på spik" kommer. Gourmetkocken!) Fick skjuts ner till "Nisse", där en förfest med - hör och häpna - mer sociala och mognare människor än Gävles "aaaaaah - tjejbaciller-killar" deltog. Mycket trevligt. Kvällen urartade när Säni fick i sig lite mycket alkohol, och slutade med djupt samtal i en park, "jag-var-full-men-förlåt"-händelser, Max och en minst sagt... intressant... promenad hem på säkerligen en timme eller mer!
Söndagen: Vaknade med illamående och ångest i drivor. Patrik tog hand om sin kära bakfulla flickvän som om han aldrig gjort någonting annat OCH han tyckte synd om henne! Ha ha ha, alla avundsjuka människor där ute - min pojkvän har ännu en gång besvisat hur man ska uppföra sig! (Sånt vill vi se mer av!) Medan jag låg och kved mig - och kelade med Lindas katter Göte och Annelie - fixade P frulle bestående av yoghurt, chokladglass och pizza. Poäng: 10/10.
Linda hämtade upp oss kring halv fem, färden gick till Västerås. Eller rättare sagt en mil utanför Västerås, på en helt underbart ljuvlig gård där syskonens fader bor. Vi fick middag, kaffe, fikabröd och tårta - bakad av den mest självklara sjuåringen jag träffat.
Måndag, sista dagen innan hemfärd. Jag färgade en del av Lindas hår rött, vilket blev riktigt bra om jag får säga det själv! (Kanske inte det svåraste, men det verkar - och jag hoppas verkligen det - som att det kommer att hålla i mer än fyra dagar, som tidigare färgningar tydligen gjort i Lindas hår.) Vi körde fröken L till hennes jobb i Sandviken, och passade på att se "stan". Storlek: MINDRE än Piteå. Det gick ganska fort. Hem och myste lite innan vi åkte tillbaka till Sandviken, mötte upp David Thörnqvist med broder för att käka pizza på Tony's. Malin slöt upp efter ett tag, och vi hann prata en stund innan kvällens - och hela dagens - stora höjdpunkt började: SEX AND THE CITY - THE MOVIE! Den var, enligt mig, helt underbar. Tanken på att detta är det absolut sista vi kommer att få se ur denna underbara, minnesfulla tv-serie gav mig små tårar i ögonen. Under två och en halv timme tjöt jag av skratt (som resten av salongen, förutom Patrik som hellre lyssnade på vad biobesökarna diskuterade än vad som visades på duken...), höll jag hårt i mina tårar för att de inte skulle ta vägen om mina kinder, och allt däremellan. Känslorna gick upp och ner som Lisebergståget, vilket smittade av sig någon timme efter det att filmen var slut. Det var en tyst resa ut till Sandviken (tredje gången den dagen) för att hämta Linda, med blandade känslor och tankar från mitt håll. Jag ville inte åka söder ut.
Natten bestod av alldeles för lite sömn för mitt bästa. Somnade gjorde vi runt tvåtiden. Vi vaknade klockan sex exakt samtidigt, somnade om och vaknade prick 10:00 igen.
Tågresan hem gick okej, resan i sig gick fort. Jag kunde inte sova så mycket, men tiden flöt på ändå. Tankarna virrade runt i huvudet, men bestod i huvudsak av avskedet på tågstationen.
- Vi ses snart. (Halvt leende) Säger vi.
- Ja, vi ses snart.
- Det blir lättare så.
- Mmm...
Den sista kramen, känslan av att jag skulle vilja stoppa tiden bara för att få stå kvar så en liten stund till. Släpper långsamt varandra, läppar mot varandra längre än att få kallas en puss. Händer som håller om varandra. Steget från varann. Ett steg till. Armarna räcker inte till. Fingrarna som långsamt glider ur greppet. Släpper taget helt. Ingen kroppskontakt alls. Bara ögonkontakt. De underbara gröna ögonen. Du vinkar. Jag vinkar och kliver på tåget. Du försvinner och är borta. Liksom den där underbara helgen i månadsskiftet juni-juli.
Kommentarer
Postat av: Minna
jag saknar dig oxå min vän! Och du, våga inte komma till Skara utan att hojta på mig! Ska du hoppa bungy så ska jag oxå göra det. jag har velat det länge men aldrig kommit mig för...
Och fy fan för distans. Det är inte cool, inte nånstans, inte ens lite.
Och måste du skriva så bra om avskedet? Jag sitter i min reception och blir helt tårögd. Kärlek, det är vad du och patrik har!
Pusssss
Postat av: Minna
och du! du får inte under några omständigheter komma till Skara om två helger (typ 19e?)!!! Då är jag i Hbg på Beduinfest =) Men kom en annan helg =)
Pusssss
Trackback
