Back in Pite-YO!
Nu ligger jag här i min soffa och myser ikapp med svenskarnas framgång under året i sportvärlden.
Tänk, jag är tillbaka i Piteå. Inte för att jag gjort många km/h sen jag kom hit. Hoppade av bussen från Luleå vid Bäckis, där jag passade på att fylla en matkasse som skulle mätta min kyl för en stund. I min nya, varma jacka släpade jag hem en resväska som inte väger enligt flygbolagens föreskrifter PLUS en ICA-kasse med middagsmat. Det kan ha tagit mig en halvtimma att gå från lilla Bäckgatan till kära Ankars, med en del time outs för att vila mina stackars armar. Väl hemma lagade jag mat och slängde mig på soffan. Och här ligger jag ännu. Jag har inte ens orkat lyfta mina armar för att ringa och höra hur mina kärleksbarn mår. Ska hämta dem imorgon tänkte jag. Mina fiskar alltså!
Nästan tre veckor har gått sen jag lämnade Pite. Tre fartfyllda veckor. Jag har träffat vänner - nya som gamla - och släkten, jag har firat flera "stora" tillfällen innan årsskiftet, haft finbesök i form av Patrik och fått kännedom om nära vänners och släktingars glädje och sorger.
Senast i morse kom ännu en sorgsen nyhet fram om en nära släkting, och jag hoppas av hela mitt hjärta att de fått bort hela cancern nu! Bröstcancern infiltrerar våra liv nu. Tidigare kände man inte någon med denna sjukdom, men nu kämpar flera personer i min omgivning för att besegra sina knölar. Bröstcancern - den finns på riktigt. Jag har nog inte riktigt insett det innan nu. Jag vet att du läser min blogg ibland - så kämpa på, kära du.
Tänk, jag är tillbaka i Piteå. Inte för att jag gjort många km/h sen jag kom hit. Hoppade av bussen från Luleå vid Bäckis, där jag passade på att fylla en matkasse som skulle mätta min kyl för en stund. I min nya, varma jacka släpade jag hem en resväska som inte väger enligt flygbolagens föreskrifter PLUS en ICA-kasse med middagsmat. Det kan ha tagit mig en halvtimma att gå från lilla Bäckgatan till kära Ankars, med en del time outs för att vila mina stackars armar. Väl hemma lagade jag mat och slängde mig på soffan. Och här ligger jag ännu. Jag har inte ens orkat lyfta mina armar för att ringa och höra hur mina kärleksbarn mår. Ska hämta dem imorgon tänkte jag. Mina fiskar alltså!
Nästan tre veckor har gått sen jag lämnade Pite. Tre fartfyllda veckor. Jag har träffat vänner - nya som gamla - och släkten, jag har firat flera "stora" tillfällen innan årsskiftet, haft finbesök i form av Patrik och fått kännedom om nära vänners och släktingars glädje och sorger.
Senast i morse kom ännu en sorgsen nyhet fram om en nära släkting, och jag hoppas av hela mitt hjärta att de fått bort hela cancern nu! Bröstcancern infiltrerar våra liv nu. Tidigare kände man inte någon med denna sjukdom, men nu kämpar flera personer i min omgivning för att besegra sina knölar. Bröstcancern - den finns på riktigt. Jag har nog inte riktigt insett det innan nu. Jag vet att du läser min blogg ibland - så kämpa på, kära du.
Kommentarer
Trackback
