S

Kom på att jag aldrig har tackat min pappa.. Det finns någonting som du alltid pratat om, och jag har försökt stängt öronen varje gång när det har varit som svårast.. Men på något sätt har det lyckats gå in, och det vill jag tacka dig för.

Du har pratat om vänskap och om hur viktigt det är att visa att man vill vara med. Man kan inte sitta hemma själv och hoppas på att "de ringer nog snart och frågar om jag vill vara med". Jag har lärt mig att själv ta upp luren om jag vill hitta på någonting.
Nu är det jag som är "dem" och jag har agerat tidigare som jag hoppades att mina kompisar skulle göra med mig. Men de gjorde aldrig så för mig, och jag förstår varför nu. Det är bara påfrestande för en själv att försöka jaga, övertala och tänka åt alla andra. Vill man vara med så får man vara det, men man kan inte tro att alla andra ska fråga om man vill vara med. Vill man ha kompisar får man kämpa för dem.

Jag finns här för dig, men det är du som får lyfta luren nu.