Pessimist - Javisst!
Jag va inte lika irriterad när jag kom hem i morse från jobbet, bara utmattad, precis som jag känner mig nu!
Jag tänker berätta för honom i morgon att jag inte dricker alkohol längre.
Jag måste få det här ut från mitt system, det tär på mig.
Jag känner mig fortfarande sliten, såklart, men what to do?
Det finns fan i mig en risk med allt här i livet, supa, dricka kaffe, snusa, äta, träna, prata, sova..inget är egentligen bra..allt kan bli nåt dåligt.
Jag bävar för att flytta till eget snart, då kan jag försöka lura mig själv ännu mer när det gäller alkoholen.
Förbannade skit!
Det här är helt otroligt, och nu känner jag mig som världens pessimist.
Jag är färdig med allt känns det som, jag är färdig med mig själv och alla fighter och allt som händer i livet.
Jag är färdig med att kämpa och försöka.
Jag tar ett steg fram och två steg bakåt hela jävla tiden känns det som! Känns Känns Känns...det är ett jävla jobbigt ord det!
Hur fan ska jag komma ur det här tänkandet??
Är jag helt jävla hopplös som människa eller?
Ja, jag skriver ju här på bloggen om min alkoholism och allt som hör den till, allt neråt och allt uppåt.
This is verkligheten just nu, så jag får dra på mig elefantbyxorna och bara acceptera att jag är människa.
Rock n´roll and fucking Peace Out!
Jag tänker berätta för honom i morgon att jag inte dricker alkohol längre.
Jag måste få det här ut från mitt system, det tär på mig.
Jag känner mig fortfarande sliten, såklart, men what to do?
Det finns fan i mig en risk med allt här i livet, supa, dricka kaffe, snusa, äta, träna, prata, sova..inget är egentligen bra..allt kan bli nåt dåligt.
Jag bävar för att flytta till eget snart, då kan jag försöka lura mig själv ännu mer när det gäller alkoholen.
Förbannade skit!
Det här är helt otroligt, och nu känner jag mig som världens pessimist.
Jag är färdig med allt känns det som, jag är färdig med mig själv och alla fighter och allt som händer i livet.
Jag är färdig med att kämpa och försöka.
Jag tar ett steg fram och två steg bakåt hela jävla tiden känns det som! Känns Känns Känns...det är ett jävla jobbigt ord det!
Hur fan ska jag komma ur det här tänkandet??
Är jag helt jävla hopplös som människa eller?
Ja, jag skriver ju här på bloggen om min alkoholism och allt som hör den till, allt neråt och allt uppåt.
This is verkligheten just nu, så jag får dra på mig elefantbyxorna och bara acceptera att jag är människa.
Rock n´roll and fucking Peace Out!
Kommentarer
Trackback
